Redan 1989 dök ett spel upp på dåtidens datorer. Det spelet kallades Prince of Persia. Som en blandning av en Arabian Nights sagobok och Indiana Jones, hade detta äventyr allt – svärdslagsmål, utforskning och plattformsspel i många fällor. Det är också ett av de sällsynta spelen som använde rotoskopering; utvecklaren använde en modell av sin bror för alla prinsrörelser och stridstekniker. Det blev en stor succé och resten är historia.

Men under det senaste decenniet eller så har Prince of Persia-serien haft ett litet uppehåll, allt eftersom dess yngre Assassin’s Creed-kusin tog rampljuset. Men nu är Prince of Persia tillbaka och med The Lost Crown har man hittat tillbaka till det ursprungliga spelet som inspiration. Prince of Persia: The Lost Crown är desto bättre för det.

Prince of Persia: The Lost Crowns berättelse känns lite som en episk tecknad serie på lördagsmorgonen. Det är en ny historia i franchisen – eller ska jag säga en ny föreställning. Det finns en grupp som heter The Immortals, väldigt lik The Avengers, alla med olika personligheter, kampstilar och krafter. Prinsen av Persien är en ung man som heter Ghassan, men han har blivit kidnappad av en lojal medlem i hans flock. Du spelar Sargon, den yngsta medlemmen i gruppen, som reser med laget till berget Olaf för att försöka få tillbaka prinsen. Berget Olaf är dock en märklig plats, en full av fällor och demoner. Och dess tidslinje är inte så solid som Sargon skulle tro.

Det här är en rolig historia med några fantastiska karaktärer och gammaldags narrativa beats som inte alltid landar. Men det är en underhållande berättelse med lite flytande tempo. The Immortals själva är en fantastisk blandning av olika karaktärer, det finns också en engagerande bakgrund. Men jag tappade personligen några trådar när framsteg gjordes, speciellt när jag gick ur kurs och utforskade världen och blev involverad i sidouppdrag. Men visuellt gör spelet ett bra jobb med tonsättning med några fantastiska mellansekvenser, fulla av action och passion.

I början av resan får du ett val om hur du vill spela detta spel av Metroidvania-typ. Du kan välja att spela med markörer för uppdrag eller vara helt utforskningsledd; släng markörerna och låt världen vecklas ut medan du går. Det finns också en svårighetsgrad, men varning, även på den enklaste av dessa, Prince of Persia: The Lost Crown blir hård som spikar. Du måste vara på din vakt om du vill rädda dig själv från de dödliga fällorna.

Med sin 2D-värld introducerar The Lost Crown dig först för strid. Här har du en huvudattack att spela med, i luften eller på marken. Ett pareringssystem finns också, där gula fiendens attacker kan stoppas med en imponerande parering, så att du sedan kan attackera. Om attacken är röd är det bäst att undvika, ta avstånd eller zooma under dina fiender. Det finns några speciella attacker också, som används när en fokusfält är fylld. Och i Prince of Persia: The Lost Crown finns det gott om bossstrider, var och en kräver att du lär dig och får ut det mesta av strategierna när du går. Senare i spelet får du användning av en båge med begränsade pilar, medan ytterligare färdigheter och trick kommer fram ju mer du gör framsteg.

Stridsmekaniken i Prince of Persia: The Lost Crown är snabba och rasande; varje strid kräver eftertanke och är rolig att spela igenom. Det är dock ett knepigt spel och inte bara en fråga om manisk knapptryckning. Det finns amuletter du kan samla under din genomspelning också som när de bärs kan ge extra förmågor som hälsa eller extra attackkraft. Dessa kan samlas runt om i världen eller köpas i butiker i vissa områden.

Utforskning är också imponerande, mest för att du kommer att gå vilse, utforska alla skrymslen och vrår i hopp om att avslöja hemligheter och små sidouppdrag. Vissa områden känns också omöjliga att navigera, men när du väl behöver en ny färdighet (ett streck i luften till exempel) är det enkelt att gå tillbaka för att se vad som är gömt och som erbjuds. Sparpoäng kommer i form av magiska träd, utspridda runt om i världen, så att du kan återuppstå när du dör. En snabb resa öppnar också upp och detta är oerhört användbart.

Plattformssidan av Prince of Persia: The Lost Crown är jättekul. Det finns fällor att hoppa över, en värld som behöver navigera med hjälp av dina färdigheter, eftersom du får ut det mesta av miljöer runt dig. Ibland måste du undersöka varje detalj för att hitta en väg igenom. Detta kan ibland kännas frustrerande men när du går igenom ett avsnitt kommer du att börja känna dig som en gud.

Visuellt kommer Prince of Persia: The Lost Crown med en trevlig ton, en härlig tecknad värld med en fantastisk färgpalett. Nivådesignen är superb och man kan se att utvecklarna har haft ett Rayman-inflytande på saker och ting. Mellansekvenserna är en blandning av handritade stillbilder och flytande scener som jag gillade; full av kraft och spänning.

Soundtracket är av en drömsk kvalitet när man utforskar, och ramper upp fint inom stridssektionerna. Ljudeffekterna är fantastiska och voice-over-arbetet har också några härliga framträdanden. Kanske kan några av de mer mindre karaktärerna kännas lite statiska ibland, lite robotiserade, men på det stora hela fungerar det.

Omdöme

Det är fantastiskt att se Prince of Persia-serien tillbaka i allmänhetens ögon igen, särskilt med The Lost Crown som hyllar det ursprungliga spelet från 1989. En tjugotimmars speltid känns lite lång, men allt annat – från striden till världsutforskningen – är en fröjd. Det kommer inte att bli ett spel för svaghjärtade, vad med svårigheten, men det finns så mycket roligt att göra att det är väldigt svårt att lägga Prince of Persia: The Lost Crown.

Jag rekommenderar varmt detta spel till er som gillar Prince of Persia-serien eller liknade spel.

0 medlemmar gillade denna artikel