Med Lies of P markerade NEOWIZ en ny akt i soulslike-genren – en steampunk-doftande tolkning av Pinocchios berättelse där lögner är din främsta valuta. Lies of P: Overture fortsätter på denna tematiska grund, men snarare än att bara vara en expansion, fungerar det som en fristående prolog och ett djupdyk in i marionettens själ. Det är ett konstnärligt, tekniskt och narrativt ambitiöst verk som vågar ta risker – och i de flesta fall lyckas.

Spelmekanik: Evolution snarare än revolution

Lies of P: Overture bygger vidare på sin föregångares spelmekanik men gör betydande förbättringar. Stridssystemet är fortfarande tajt, responsivt och belönande för den som bemästrar dess mönster. Nytt i Overture är det utökade ”Duality System”, där varje vapen nu kan ha två ”lögner”: olika moralval som påverkar vapnets förmågor, affinitet och till och med dess evolution över tid.

Det finns också ett nytt system kallat Virtuoso Strings, där spelaren kan väva in kombinationer av mekaniska rörelser i realtid för att förbättra attackkedjor, göra evasions mer dynamiska, eller skapa unika kontringar. Resultatet är ett system som kräver tajming men tillåter improvisation – en ovanlig balans i soulslike-genren.

Fiendedesignen har också förbättrats, med nya typer av marionetter, maskinlika abominationer och mänskliga fiender som agerar taktiskt snarare än slumpmässigt. Svårighetskurvan är rättvis men skoningslös, särskilt i de senare sektionerna där valet mellan lögn och sanning börjar påverka fiendernas beteende.

Berättelse & Tematik: Vad gör en lögn till sanning?

Till skillnad från många soulslike-spel, där storyn döljs i kryptiska texter och miljöfragment, vågar Overture ta ett mer direkt narrativt grepp. Spelets huvudfråga kretsar kring identitet och perception – ”Vad är egentligen sant om jag tror på lögnen?”

Du spelar som en yngre, ofärdig version av P – mer osäker, mer formbar. Handlingen utforskar hans första möte med världen utanför Geppettos verkstad. En värld där lögner krävs för att överleva, men varje lögn för honom längre bort från sin ”mänsklighet”. Denna moraliska konflikt återkommer ständigt – inte bara i dialog, utan även i gameplay. Väljer du att ljuga för att skydda någon? Att säga sanningen för att avslöja smärta? Dina val formar inte bara slutet – de formar spelet självt.

Röstskådespeleriet är övertygande, särskilt P:s inre monolog, som förändras beroende på hur många lögner du sagt. Det är subtilt, men kraftfullt – en röst som går från barnlik till kallt rationell eller plågat mänsklig, beroende på din spelstil.

Miljö & Estetik: Neoklassicism möter groteskt steampunk

Grafiskt är Lies of P: Overture en fröjd för ögat. Unreal Engine 5 används till full potential: texturer, ljussättning och partikeleffekter är av högsta klass. Krat, eller snarare dess förstadium, presenteras som en ännu mer civiliserad men falsk värld, där ytan glänser men mekaniken bakom den är ruttet.

Arkitekturen är inspirerad av fransk neoklassicism, med eleganta teatrar, konstgallerier, och mekaniska balettdockor som dansar i ruinerna av civilisationens förlorade hopp. Varje område känns distinkt och meningsfullt – inte bara för ögat, utan för berättelsen.

Ljuddesignen är likaså utsökt – från metalliska skrapningar till P:s tunga andetag. Musiken, en blandning av klassiska stråkar och industriella bastoner, förstärker spelets melankoliska men hotfulla tonläge.

Teknik & Prestanda

Spelet presterar mycket väl på PC, även på mellansegmentets hårdvara. Det stöder DLSS och FSR, och laddningstiderna är korta. Den största tekniska förbättringen från originalspelet är dock animationerna – både i strid och i miljöinteraktioner. De känns mer flytande, mer realistiska, mindre ”mekaniska” – ironiskt nog.

Buggar är få, även om vissa kameravinklar vid väggar och trånga utrymmen ibland ställer till det. Det finns även ett par krascher vid specifika bossmöten som utvecklarna meddelat är under utredning.

Omdöme: En öppen akt – men kraftfull i sig själv

Lies of P: Overture är inte bara ett smakprov inför en eventuell uppföljare – det är ett självständigt, berättardrivet actionspel med distinkt själ. Genom att våga fördjupa både strid, tematik och moralval överträffar det till och med sin föregångare på flera punkter.

Det är ett spel som tvingar dig att reflektera – inte bara över dina val i spelet, utan över naturen av att spela en lögn. En självsäker, konstnärlig upplevelse som både hedrar soulslike-genrens arv och för den framåt med nyanserad elegans.

En recensionskopia av titeln tillhandahölls av utgivaren för recensions ändamål

Spelet testades på PC

4.2 /5

Lies of P: Overture

Ett självständigt actionäventyr som fördjupar både strid och berättelse på ett sätt som överträffar originalet. Lies of P: Overture bjuder på en konstnärlig och självsäker soulslike-upplevelse som både hyllar genrens arv och för den framåt.

Recenserad på:PC ✍️ Skrivet av Mr X

För- och nackdelar

Fördelar

• Djupare stridssystem med taktisk tyngd
• Tematiskt stark berättelse och moraliska val
• Atmosfäriskt och konstnärligt utförande

Nackdelar

• Vissa toppar i svårighetskurvan kan kännas obalanserade
• Tempot i vissa sektioner drar ner flytet
• Kräver tålamod – inte för alla spelare

Tack för att du läser detta inlägg!

Vem som helst kan skicka in nyheter och artiklar till oss på något av dessa sätt:

Posta in Artiklar eller som medlem på sidan